den största förlusten

Jag såg ett klipp om hur man tenderar att vara mer obenägen att dekorera hemma efter att ha varit utsatt för olika typer av våld av en narcissist. Orsaken är att nervsystemet inte anser det säkert att ta upp plats. Det väckte något i mig. Ända sedan en relation jag var i för några år sedan så har jag haft väldigt svårt för att skriva. Jag som älskar att skriva. Jag som använt mig av skrivandet som en överlevnadsstrategi sen jag var 6 år gammal. 

Han hånade mina papperslappar med snabbt men lustfyllt nedklottrade ideer, tankar och visioner, och sa att det fick mig att se ut som en galen person. Han läste mina dagböcker och brände dem sedan. Inget av min tidigare identitet skulle finnas kvar, för nu var jag med honom. All form av digital text jag någonsin komponerat och sparat hade jag på en extern hårddisk. Även alla tiotusentals bilder jag tagit fanns där. Den hårddisken kastade han i marken.

Jag blev fråntagen mitt material, och jag försökte se det som något positivt. Nu är jag fri från det gamla, jag kan alltid skapa nytt. Men skrivandet har aldrig blivit detsamma sen dess. Det är åtta år sen nu. Jag förlorade mina minnen, mitt ankare. Men viktigast av allt - jag förlorade kraften att skapa. Kanske är det därför Albin Lee Meldaus låt "Barfotabarn" berör mig så djupt. "Du har tappat ditt ord, o-o-o-o-ord, baaaarfotabaarn". 

Jag är inte arg på honom. För min egen skull så behövde jag glömma och förlåta. Vreden och hatet höll på att förtära mig, och ju mer jag hatade honom, desto mer älskade jag honom. Jag ville inte älska honom. Jag ville att han skulle vara ingenting för mig, och det är han idag. 

Tittar man noga så kan man se spår av den tiden. En bruten näsa. Några ärr på min arm. Men utifrån går inte att se vad jag själsligt gick miste om under den tiden. Att jag inte längre kan känna glädje i att skapa kan feltolkas som lättja, som lathet. Att jag inte uttrycker mig kan tolkas som att jag är tråkig, innehållslös. Men allting finns där, och ingen önskar mer än jag att jag kunde få utlopp för det. Jag vet bara inte hur.